Känslomässigt sicksack.

Det har hänt så himla mycket i mitt liv på sista tiden, både bra och dåliga saker, saker jag inte hade kunnat föreställa mig för två månader sedan. Och under de här våren har mina känslor gått som i sicksack. Ena stunden mår jag bra, andra vill jag bara försvinna.

Jag saknar oss, det vi en gång varit, och som jag tror innerst inne, aldrig riktigt kommer att försvinna. Vissa dagar känns saknaden outhärdlig, och vissa känns det inte alls. Ibland bara vet jag att det är dig jag borde vara med, och vissa dagar känner jag för att bara släppa allt och radera. Obalans?

Jag ska flytta till mitt allra första egna hem om bara några veckor, vilket känns hur mysigt som helst, det är faktiskt mitt drömboende som jag känner mig lyckligt lottad över att ha fått, jag ler bara av tanken.

Men mitt i all den där glädjen börjar jag ändå tänka på rädslan för-att-bli-ensam, vara ledsen och ständigt i obalans. Jag vet att mina känslor går i sicksack, och jag vet att jag inte kan tygla dem på det sätt jag skulle vilja.