Om att inte ge upp.

Jag känner mig ofta tillfreds, nöjd och glad. Men det är alltid någonting som fattas, det jag söker efter, och framför allt kämpar för. Ibland känner jag mig hopplös, då vill jag bara flytta in i en bubbla för ett kort tag, där säger en röst till mig "hej tjejen, det blir inte mer än såhär" och oftast tror jag på det. Det är ansträngande att kämpa, jag är precis som alla andra, jag behöver ibland få någon slags belöning, någonting som innefattar framsteg. Jag ger sällan upp, det är liksom inte riktigt jag. Jag fortsätter, varje dag och alltid. Det gäller att aldrig tappa tron om sig själv och vad man är - och kan bli. En vacker dag kommer jag stå precis där jag vill. Just nu står jag på startlinjen och kommer-liksom-inte-iväg. Jag har en vilja som få, jag hoppas att det är den som kommer att ta mig dit jag vill och borde vara, någon gång snart.