Ett förklä som blir mantel.

Det är en hand och det är hennes hand och den andra handen är hans och vem vet vems hand som först kom dit. På den andra. Hur dom vrids mot varandra och DET ÄR SÅ FEL men det finns inte i tankarna, inte i magen - Vad finns det där? Ett behov? Ett begär? En jävla idioti bara? 

          Hon kan inte svara, är bortom; bortom vadå? Hon ligger ju där, vrider sig mot annan, det är ju hon den där som ligger vriden med hand på en annan. Med en vilja till nåt, till vad? Hur läppar hittar läppar, världens enklaste sak. Inget svårt att hitta läppar om andra läppar också letar. Läppar mot läppar, tunga mot tunga, hand mot hud och hud mot hand och hur lång tid? 

          Hon vet inte. Det stannar. Det inte bara avstannar, det blir väl en insikt, man kan väl hoppas att det smyger sej in en tanke, ett pekfinger: det är ingen lek, det är allvar och fel.