det här är brustna hjärtans höst.
12 januari 2012
...
Ibland önskar jag att jag aldrig stannat, för det kan göra så-jävla-ont, när man blir kvar ensam, och liksom inte kan lyfta fötterna, och gå därifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Senaste inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar