Allting kan gå i tu.

Jag kan inte förstå varför tiden går så fort, är det mening att saker och ting ska ta slut? Att man ska gå vidare? Testa någonting nytt? Göra slut med sitt gamla jag? Jag tror jag sitter fast, kommer liksom ingenstans. Och framtiden skrämmer mig.

Den trista vardagen påminner mig varje dag. Varje minut borde vara dyrbar, men i själva verket är det tvärt om. Man slösar, bråkar och tjatar. Vad är rätt och vad är fel, vad är värt och satsa på, och vad kan man lika gärna vara utan? Jag vet ingenting men vill veta allt, jag står och stampar på samma ställe dag ut och dag in. Vill ha en trygghet värd att lita på.

Jag skulle vilja vara hon som gör din dag - varje dag.